Mer om Hemsjö och dess spelmän

Från en annan uppgiftlämnare får jag den här informationen:

"Det ska bli" är ett talesätt i Hemsjö. Det kommer sannolikt från spelman Glader och syftar troligen på att han behövde lite tid på sig att stämma fiolen innan han till exempel kunde dra en polska. Spelman Glader bodde på en gård i Hemsjö vägen mot Edsås. Gladers polska kan vara efter honom. Han hade en son, Anders Glader, som också spelade.

Masteryd- Gustaf hette en annan spelman som spelade dragspel och "blåste" klarinett.

Fys-Johan spelade klarinett och for till Amerika.

Robert Olsson, ca 1878 - ca 1940, var jordbrukare och hade som så många andra hemsjöbo korgmakeri som bisyssla. Han var filosofiskt lagd och höll ibland föredrag i olika ämnen. Han skrev många filuriga visor, ofta med dagsaktuellt innehåll, men hade också en religiös sida.

Hemsjökorgarna gjordes i allmänhet i ene. SJ köpte stora mängder av dessa och de användes som "kolkorgar. När man flätade korgar sjöng man i allmänhet skillingtryck. Den kända hemsjöbon Karl Ingemar Segelind, som var filosof och luffare, flätade en finare variant, ofta av vide. Den användes bland annat till bärplockning.

Förutom dansbanorna i Hemsjö så ställde man till med dans på "Mosa backe". Där firande man även midsommar. En annan plats var bron över flottningsleden mellan Ömmern och Torskabotten. På Skyllberg ordnandes det också dans. Det arragerades också så kallade "Lekstugor" i hemmen. De sågs ej med blida ögon av kyrkan. Det ordnades också "Stjärnelekar", icke-kyrkliga danstillställningar, på Annandag jul och Trettondagen.

I Hemsjö sjöng man "stjärngossevisor" iställer för Staffansvisor. De var långa berättade spel om bibliska händelser.

Uppgiftslämnaren sjunger två pigramsor efter sin mor som var född på 1880-talet, en nidvisa om bollebygdborna, delar ur någon "stjärngossevisa, en icke-rumsren vaggvisa samt en visa av Robert Olsson. Dessa spelas in.

Olsson Robert

Enligt uppgift ska det finnas ett vishäfte bevarat av Robert Olsson på Sandbacka i Hemsjö och även en inspelning av åtminstone en av hans visor.

Anton Nicklasson

Enligt uppgift ska det finnas ett tjugotal låtar bevarade efter Anton Nicklasson i Bollebygd som bodde en del av sitt liv i Partille.

Åke Grönbergs tolkning av Den gamla dansbanan

Åke Grönbergs version av Den gamla dansbanan från 1949 med text av Anette Berggren-Hesell som växte upp I Hemsjö.

Texten till Den gamla dansbanan

Till gamla dansbanan på lördagskvällen
uti hemlandets drömfagra bygd.
Vi vandra dit över stigar och hällen
in bland granar och hängbjörkars skygd.
Ja, det var dans uti skogen därhemma,
uti sommarnatt underbart ljus.
I minnet hörer jag spelmännens stämma,
och skogens nynnande, drömmande sus.
Och glammet och skratten i högsommarnatten,
bland pojkar och flickor det vänslas och språkas,
och älskande par här så kärligen råkas.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.

Det höres årtag och sång ifrån båtar,
som glida sakta över silverblank sjö.
Det sjunges visor till handklaverslåtar,
det är ungdom från sommarro ö.
Musiken hörs över skogar och vatten,
om hjärtat blir man så drömfylld och vek.
Och toner ljuda i högsommarnatten
och lockar sinnet till kärlek och smek.

Ja, vi var då unga, med kraft kunde sjunga
på visorna vackra så många och långa,
och när ifrån sjön vi till dansbanan gånga.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.

Och Dragspels-Hjalmar och Per med sin fela
de stämma upp med en kläm så det hörs.
Och med foten slå takt när de spela
och par om par nu på dansbanan rörs.
Det komma pojkar och flickor i flockar.
Här samlas ungdom ifrån hela byn,
ty melodin ger genljud och lockar
till lördagsdansen i granskogens bryn.

Långkjolarna svängde och blusliven trängde
och huvudschaletten den gled ned på nacken,
och pojkarna tjoa och stampa med klacken.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.

Nu många år sedan dess har förrunnit,
nu är man gammal med silvergrått hår.
Den gamla dansbanan också försvunnit,
där växer ljungen och vildhallonsnår.
Men melodier jag tycker mig höra,
jag fylls av minnen från ungdomens da'r.
Det viskar dur, viskar moll i mitt öra
om lördagsdansen som då en gång var.

Ej mer hörs kring trakten den hurtiga takten
av gammeldagsdansen, musiken och sången
men minnet än lever från tid som är gången.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.

Text Anette Berggren-Hessel

Den gamla dansbanan i Hemsjö

I Håkan Sandstedts bok Där stigarna tar slut (1985) finner jag Hemsjökapitlet Den gamla dansbanan

"Till gamla dansbanan på lördagkvällen
uti hemlandets drömfagra bygd
vi vandra dit över stigar och hällen
in bland granar och hängbjörkars skygd"

Ja, så börjar den gamla kära valsen, som har spelats och ännu spelas på dansbanorna runt om på dansbanorna och annorstädes runt om i vårt land.

Den gamla dansbanan, som valsen också som bekant heter, fannsi Hemsjö vid Rydbosjöns strand. Det var i början av 1900-talet som handklaveret och fiolen hördes, blandat med ungdomars skratt, här vid sjöstranden och skogsbryn i somarljusa lördagkvällar.

Ungdomen kom smygande på stigen från byarna i Hästeryd och Lycke, Edsås och Åsen.Några kom med båt över sjön från Ryd. Alla för för att efter en slitsam arbetsvecka söka lite gemenskap, glädje och fest på lördagskvällen. 

"Det hördes årtag och sång från båtar
som glida sakta över silverblank sjö"

Hon som skrivit texten till valsen, Anette Berggren, var själv med här och dansande några somrar. Hon var född i Möldal 1893 men kom som fosterflicka till Sörbogården i Hemsjö. Som 18-åring emigrerade hon till Amerika där hon första gången stannade ett tiotal år. Då blev hemlängtan för stor och hon återvände till Sverige och Hemsjö. Hennes ungdoms dansbana var då borta sedan 1918.

År 1933 återvände hon till Amerika, då gift med Elis Hessel. De ägnade sig åt restaurangrörelse i det nya landet. Hon hon aldrig över sin hemlängtan och en i en av dessa svåra stunder skrev hon texten till Den ganla dansbanan. En annan svensk-amerikan, doktor Viola Spongberg-Holmberg, arrangerade musiken till texten i 3/4-takt. Valsen blev först mycket populär i svenskbygderna i Amerika innan den så småningom nådde Sverige. Åke Grönberg sjöng in den på grammofonskiva 1949 och den hördes då ofta i radio, men efter några år blev det alltmer tyst omkring den. På 1960-talet tog alingsåsaren Erland Josefsson upp den på sin repertoar vid olika tillställngar och det var på så sätt en annan alingsåsare, Ove Köhler, fick höra den och gjorde 1973 en insjungning som på nytt gjorde valsen rikskänd och kom med på Svensktoppen.

Om Anette Berggren-Hessels senare livsöde finns det olika uppgifter. En uppgift är att hon skulle ha dött i Amerika 1958 och en annan att hon dog i Ocelbo 1968.

"Många år sedan dess har försvunnit
nu när man gammal med silvergårått hår
den gamla dansbanan också försvunnit
där växer ljungen och vildhallons när"

Ja, där växer ljung och vildhallon. Det kunde jag själv konstatera en sommarkväll. Men musiken och skratten från länge, länge sen fanns ännu kvar här vid Rydbosjöns strand. Åtminstone tyckte jag så. Eller kom det från någon av gårdarna vid Ryd på andra sidan? Det kanske finns ungdomar här än i dag som vill ha glädje och fest.

"Det viskar du och moll i mitt öra
om lördagsdansen som då en gång var"

Med de orden slutar Anette sin längtans vida till hembygden.

Särtryck Alingsås med omnejd. Sidan 225

Lyssningsfil

På hemsidan Discovering Music Archives hittar jag spännande ljudmaterial från 1968 med bland annat Alingsåsanknytning. Märta Ramsten har intervjuat och Anton Nicklasson spelar fiol

Gånglåt /egen komp,/; Polska efter Axel Olsson; Intervju om Axel Olsson, beskrivning av polskdans och Björndans, berättar om spelmannen Glader; Gladers polska; Intervju om pers, data, om hur AN började spela fiol, om spel på dans, om sekundering; Prov på sekundering; Berättar om Gull-Erik, spelman i Bollebygd, om Stenström "Lullen" i Hemsjö; Gull-Eriks polska efter farbrodern Leander Hultén f. 1865; Polska; Polska

Dokumentnummer 224863

Assecionsnummer SVABA 0206

Placerad i Partille. Jag undrar var.