Mer om Hemsjö och dess spelmän

Från en annan uppgiftlämnare får jag den här informationen:

"Det ska bli" är ett talesätt i Hemsjö. Det kommer sannolikt från spelman Glader och syftar troligen på att han behövde lite tid på sig att stämma fiolen innan han till exempel kunde dra en polska. Spelman Glader bodde på en gård i Hemsjö vägen mot Edsås. Gladers polska kan vara efter honom. Han hade en son, Anders Glader, som också spelade.

Masteryd- Gustaf hette en annan spelman som spelade dragspel och "blåste" klarinett.

Fys-Johan spelade klarinett och for till Amerika.

Robert Olsson, ca 1878 - ca 1940, var jordbrukare och hade som så många andra hemsjöbo korgmakeri som bisyssla. Han var filosofiskt lagd och höll ibland föredrag i olika ämnen. Han skrev många filuriga visor, ofta med dagsaktuellt innehåll, men hade också en religiös sida.

Hemsjökorgarna gjordes i allmänhet i ene. SJ köpte stora mängder av dessa och de användes som "kolkorgar. När man flätade korgar sjöng man i allmänhet skillingtryck. Den kända hemsjöbon Karl Ingemar Segelind, som var filosof och luffare, flätade en finare variant, ofta av vide. Den användes bland annat till bärplockning.

Förutom dansbanorna i Hemsjö så ställde man till med dans på "Mosa backe". Där firande man även midsommar. En annan plats var bron över flottningsleden mellan Ömmern och Torskabotten. På Skyllberg ordnandes det också dans. Det arragerades också så kallade "Lekstugor" i hemmen. De sågs ej med blida ögon av kyrkan. Det ordnades också "Stjärnelekar", icke-kyrkliga danstillställningar, på Annandag jul och Trettondagen.

I Hemsjö sjöng man "stjärngossevisor" iställer för Staffansvisor. De var långa berättade spel om bibliska händelser.

Uppgiftslämnaren sjunger två pigramsor efter sin mor som var född på 1880-talet, en nidvisa om bollebygdborna, delar ur någon "stjärngossevisa, en icke-rumsren vaggvisa samt en visa av Robert Olsson. Dessa spelas in.

Olsson Robert

Enligt uppgift ska det finnas ett vishäfte bevarat av Robert Olsson på Sandbacka i Hemsjö och även en inspelning av åtminstone en av hans visor.

Anton Nicklasson

Enligt uppgift ska det finnas ett tjugotal låtar bevarade efter Anton Nicklasson i Bollebygd som bodde en del av sitt liv i Partille.

Åke Grönbergs tolkning av Den gamla dansbanan

Åke Grönbergs version av Den gamla dansbanan från 1949 med text av Anette Berggren-Hesell som växte upp I Hemsjö.

Texten till Den gamla dansbanan

Till gamla dansbanan på lördagskvällen
uti hemlandets drömfagra bygd.
Vi vandra dit över stigar och hällen
in bland granar och hängbjörkars skygd.
Ja, det var dans uti skogen därhemma,
uti sommarnatt underbart ljus.
I minnet hörer jag spelmännens stämma,
och skogens nynnande, drömmande sus.
Och glammet och skratten i högsommarnatten,
bland pojkar och flickor det vänslas och språkas,
och älskande par här så kärligen råkas.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.

Det höres årtag och sång ifrån båtar,
som glida sakta över silverblank sjö.
Det sjunges visor till handklaverslåtar,
det är ungdom från sommarro ö.
Musiken hörs över skogar och vatten,
om hjärtat blir man så drömfylld och vek.
Och toner ljuda i högsommarnatten
och lockar sinnet till kärlek och smek.

Ja, vi var då unga, med kraft kunde sjunga
på visorna vackra så många och långa,
och när ifrån sjön vi till dansbanan gånga.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.

Och Dragspels-Hjalmar och Per med sin fela
de stämma upp med en kläm så det hörs.
Och med foten slå takt när de spela
och par om par nu på dansbanan rörs.
Det komma pojkar och flickor i flockar.
Här samlas ungdom ifrån hela byn,
ty melodin ger genljud och lockar
till lördagsdansen i granskogens bryn.

Långkjolarna svängde och blusliven trängde
och huvudschaletten den gled ned på nacken,
och pojkarna tjoa och stampa med klacken.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.

Nu många år sedan dess har förrunnit,
nu är man gammal med silvergrått hår.
Den gamla dansbanan också försvunnit,
där växer ljungen och vildhallonsnår.
Men melodier jag tycker mig höra,
jag fylls av minnen från ungdomens da'r.
Det viskar dur, viskar moll i mitt öra
om lördagsdansen som då en gång var.

Ej mer hörs kring trakten den hurtiga takten
av gammeldagsdansen, musiken och sången
men minnet än lever från tid som är gången.
Ja, det var i ungdomens lyckliga da'r.

Text Anette Berggren-Hessel

Den gamla dansbanan i Hemsjö

I Håkan Sandstedts bok Där stigarna tar slut (1985) finner jag Hemsjökapitlet Den gamla dansbanan

"Till gamla dansbanan på lördagkvällen
uti hemlandets drömfagra bygd
vi vandra dit över stigar och hällen
in bland granar och hängbjörkars skygd"

Ja, så börjar den gamla kära valsen, som har spelats och ännu spelas på dansbanorna runt om på dansbanorna och annorstädes runt om i vårt land.

Den gamla dansbanan, som valsen också som bekant heter, fannsi Hemsjö vid Rydbosjöns strand. Det var i början av 1900-talet som handklaveret och fiolen hördes, blandat med ungdomars skratt, här vid sjöstranden och skogsbryn i somarljusa lördagkvällar.

Ungdomen kom smygande på stigen från byarna i Hästeryd och Lycke, Edsås och Åsen.Några kom med båt över sjön från Ryd. Alla för för att efter en slitsam arbetsvecka söka lite gemenskap, glädje och fest på lördagskvällen. 

"Det hördes årtag och sång från båtar
som glida sakta över silverblank sjö"

Hon som skrivit texten till valsen, Anette Berggren, var själv med här och dansande några somrar. Hon var född i Möldal 1893 men kom som fosterflicka till Sörbogården i Hemsjö. Som 18-åring emigrerade hon till Amerika där hon första gången stannade ett tiotal år. Då blev hemlängtan för stor och hon återvände till Sverige och Hemsjö. Hennes ungdoms dansbana var då borta sedan 1918.

År 1933 återvände hon till Amerika, då gift med Elis Hessel. De ägnade sig åt restaurangrörelse i det nya landet. Hon hon aldrig över sin hemlängtan och en i en av dessa svåra stunder skrev hon texten till Den ganla dansbanan. En annan svensk-amerikan, doktor Viola Spongberg-Holmberg, arrangerade musiken till texten i 3/4-takt. Valsen blev först mycket populär i svenskbygderna i Amerika innan den så småningom nådde Sverige. Åke Grönberg sjöng in den på grammofonskiva 1949 och den hördes då ofta i radio, men efter några år blev det alltmer tyst omkring den. På 1960-talet tog alingsåsaren Erland Josefsson upp den på sin repertoar vid olika tillställngar och det var på så sätt en annan alingsåsare, Ove Köhler, fick höra den och gjorde 1973 en insjungning som på nytt gjorde valsen rikskänd och kom med på Svensktoppen.

Om Anette Berggren-Hessels senare livsöde finns det olika uppgifter. En uppgift är att hon skulle ha dött i Amerika 1958 och en annan att hon dog i Ocelbo 1968.

"Många år sedan dess har försvunnit
nu när man gammal med silvergårått hår
den gamla dansbanan också försvunnit
där växer ljungen och vildhallons när"

Ja, där växer ljung och vildhallon. Det kunde jag själv konstatera en sommarkväll. Men musiken och skratten från länge, länge sen fanns ännu kvar här vid Rydbosjöns strand. Åtminstone tyckte jag så. Eller kom det från någon av gårdarna vid Ryd på andra sidan? Det kanske finns ungdomar här än i dag som vill ha glädje och fest.

"Det viskar du och moll i mitt öra
om lördagsdansen som då en gång var"

Med de orden slutar Anette sin längtans vida till hembygden.

Särtryck Alingsås med omnejd. Sidan 225

Lyssningsfil

På hemsidan Discovering Music Archives hittar jag spännande ljudmaterial från 1968 med bland annat Alingsåsanknytning. Märta Ramsten har intervjuat och Anton Nicklasson spelar fiol

Gånglåt /egen komp,/; Polska efter Axel Olsson; Intervju om Axel Olsson, beskrivning av polskdans och Björndans, berättar om spelmannen Glader; Gladers polska; Intervju om pers, data, om hur AN började spela fiol, om spel på dans, om sekundering; Prov på sekundering; Berättar om Gull-Erik, spelman i Bollebygd, om Stenström "Lullen" i Hemsjö; Gull-Eriks polska efter farbrodern Leander Hultén f. 1865; Polska; Polska

Dokumentnummer 224863

Assecionsnummer SVABA 0206

Placerad i Partille. Jag undrar var.

Mer om spelmän runt Hemsjö

En uppgiftslämnare berättar följande om Hemsjöspelmän.

Spelmannen Janne Stenström var eventuellt skomakare och föddes 7/10 1840 i Hemsjö. Hans hustru hette Johanna och tillsammans fick de 11 barn. Några utvandrade till Amerika. Han ägde Sörbogård i Hemsjö. När varje hästekipage med bröllopsgäster anlände "blåste han en låt" som det står i gamla anteckningar.

"Fys-Johan" Olsson föddes 1877 i på Brasegården i Hemsjö och var framförallt stenarbetare. Som ensamstående bodde han i Färgenäs.

Det fanns också en spelman som hette "Masteryd-Gustaf" Svensson som var jordbrukare i närheten av Edsås.

Spelmän runt Hemsjö

Spelmannen Uno Eliasson berättar om några spelmän runt Hemsjö.

Janne Stenström, som även kallades "Lullen" spelade såväl fiol som klarinett. Han var bland annat anlitad vid bröllop. När bröllopsgästerna kom till grinden som tillhörde huset där bröllopsmiddagen skulle äga rum möttes gästerna av Janne Stenström som vid sådana tillfällen spelade klarinett för att den var mer ljudstark. 1910 när Karl Björklund skulle delta på riskspelmansstämma på Skansen så fick Janne Stenström följa med. Vid ett annat tillfälle kallades Carl och "Lullen, med en speciell inbjudan till Stockholm av Nordiska Muséets styrelse, som ville att de skulle komma dit och spela berättar Annelie Westerlund i Sjövikspecialarbetet Carl & Eric Björklund. Det är oklart om det finns några låtar bevarade efter honom.

En annan spelman i Hemsjö var Fys-Johan som åtminstone en tid bodde i Färgenäs nära Stora Färgen. Det finns eventuellt en variant av Hemsjö brudmarsch efter honom. Kan det vara Johan Larsson som jag nämde i förra blogginlägget?

Ytterligare en Hemsjöspelman skulle haft efternamnet Glader. Det finns en Gladers polska i området. Dock oklart om den härstammar från honom då Glader var ett realtivt vanligt soldatnamn.

Johan Larsson

På Dufvas släktforkarsida hittar jag följande uppgift:1765 0803 Johan Larsson Spelman. Ingen notering om födelseort men många av personerna på listan är födda i Skallsjö socken.

Janne Stenström

Av en uppgiftslämnare får jag information om en spelman som hette Janne Stenström. Han var flitigt anlitad på bröllop i Hemsjö.

Ett foto av honom finns digitaliserad bland Folkmusikkommisionens och Musikmuseets spelmansforografier.

Folkmusik/dans från Härryda och Bollebygds kommuner

Av en händelse kikade jag i Dan Korns bok Folkkultur - Tradition och gammeldags liv i socknarna Råda, Landvetter, Härryda, Björketorp och Bollebygd (1981) och fann ett generöst kapitel med namnet Folkdans och musik, s 154 - 193.

Anton Nicklasson från Bollebygd ingår också på s 178. En polska och en vals finns noterade. Man kan läsa följande:

Låtar efter Anton Nicklasson, f. 1892 i Jordås, Bollebygd. Nicklasson hade låtarna efer sin fabror Lenader Hultén (1863 - 1929). De är uppteckade av Gösta Klemming.

Polska från Ornunga

Folkmusikgruppen Bäsk tolkar denna polska efter Johan Albert Pettersson från Ornunga. Låten har nummer 100 i Svenska Låtars Västgötadel.

Angiveri

Spelmannen Uno Eliasson berättar att ödenäsborna upmuntrades att angiva spel- och danstillställningar till polisen runt sekelskiftet 1900. Ödenäs var en stark religiös bygd. Det förekom även på många andra håll i Sverige. Man kunde få böter och angivaren fick behålla hälften. Kvarnabo dansbana flyttade av samma anledning till Granvattnet som låg på andra sidan sockengränsen.

Riksspelman Pers Nils Johansson

I bloggen Silverakademin presenterar sig en rad riksspelmän sig själva. bland andra Pers Nils Johansson som är uppvuxen i Alingsås:

PERS NILS JOHANSSON - slår ett slag för jurysamtalen.

Klarinett- och saxofonlärare Pers Nils Johansson (1979) fick Zorns bronsmärke så tidigt som 1995 och sedan silvermärket på klarinett 1997, alltså bara 18 år gammal. "Jag minns när jag fick telefonsamtalet på kvällen efter uppspelningen då jag var på Dorotea-stämman och fick reda på att jag fått silvermärket. Jag var nog mer nervös mellan uppspelning och besked, än före och under uppspelningen" berättar Pers Nils som också rycker in som medlem i Zornjuryn ibland."Ja, som juryledamot vill jag slå ett slag för jurysamtalen. Efter de två sommarveckor som jag suttit i juryn har jag känt att de fyller en viktig roll för många som vill ha respons på sitt spel och jag tror att de skulle kunna fylla en viktig roll för ännu fler."

Instrument, förutom klarinett: Durspel, nyckelharpa, munspel, blockflöjt, och ibland åker skedarna fram. Musikalisk hemvist:Västgötamusik är det som jag fått med mig hemifrån, som jag är uppvuxen med och det är nog det jag spelar mest, men genom musikaliska möten och nyfikenhet har jag samlat på mig en hel del låtar från diverse olika landskap. Folkmusikaliska förebilder: Mina föräldrar Inger och Pelle, samt vår spelkamrat Uno Eliasson i Alingsås. Och ur den äldre generationen Sven Ingvar Heij, Per Karlsson, Gösta Fredriksson och Ivar Hallberg. Och så vill jag sist men inte minst nämna Bengt Löfberg. Favoritstämma: Spel- och danskväll i Lygnared, Korrö, Delsbo och Ransäter.

Anton Nicklasson bodde i Bollebygd

Anton Nicklasson bodde tydligen vid den delen av Ömmern som tillhör Bollebygd. Bland Specialarbeten på Sjövikskursen hittar jag följande uppsats: Persson, Fredrik (Partille): Anton Nicklasson Bollebygd, 2005