Björndansen

Björndansen, som finns upptecknad efter Tomt Andreas, var mer spridd och finns från många håll i Sverige. Man kan beskriva den som ett slags nykterhetstest. I samma bok som nedan hittar jag den här beskrivningen:

Björndansen dansades blott af karlar, två eller flera. Den användes som kontroll på nykterheten. Deltagarna ställde sig på alla fyra med hufvudens mot hvarandra och rörde sig i takt först medsols, sedan motsols. Den som höll ut längst var styfvast. Sedan lade man sig på rygg och pustade. Inga ord. Långsam takt.

Örfilsdansen

I samma bok kan man läsa så här om Örfilsdansen. Låter ganska våldsam. När jag googlar hittar jag bara denna dans efter Tomt-Andreas. Måhända är det en lokal dans.

Örfilsdansen

Två personer stå en bit från hvarandra, vända mot hvarandra och hållande högra handen afvig framför vänstra kinden. Mellan dem hoppar en tredje i takt efter musiken. Han närmar sig den ene, och de söka örfila hvarandra. Lyckas den hoppande träffa den andra, får han byta plats med denne, i annat fall vänder han och försöker med den andra af de stående. Inga ord.

Tomt-Andreas

Jag fann även Samuel Landtmanssons bok Folkmusik i Västergötaland, L. Norblads bokhandel, Uppsala, 1911. Under rubriken Bjärke läser jag följande.

Skomakaren "Tomt-Andreas", Stora Mellby, spelade på sin fiol sommaren 1917 följande 13 melodier. Han var en sjuttioåres gubbe som hade mycket att berätta om sina spelmansminnen.

14 av hans låtar finns nedteckande här:

En marsch

Fem polskor

Två polketter

Fyra valser

En örfilsdans

En björndans

Engelska från Björkekärr igen

Maja Nyman, fiol, och Svante Kvarnström,gitarr, spelar Engelska från Björkekärr.

Engelska från Björkekärr

Här är ett Youtube-klipp av Engelska från Björkekärr framförd på tenorgitarr. Låten är upptecknad efter Albert Andersson i Skepplanda som i sin tur har den efter Karl Björklund, förmodligen den mest kända folklåten från Alingsåstrakten,. Gruppen Forsmark Tre gjorde ett fint arrangemang av engelskan på CD:n Västgötalåtar(1992).

Björklunds polketta igen

Och här ett Youtube-klipp med samma låt spelad av gruppen Makalösa från Vänersborg.

Björklunds polketta

På Västergötands Spelmansförbunds hemsida hittade jag noterna ovan efter av en Ingemar Björklund från Alingsås, sannolikt en släkting till Karl Björklund som jag skrev om i förra inlägget. Är det någon som känner till deras släkskap?

Karl Björklund

På biblioteket hittar jag även det stora standardverket Svenska låtar och dess Västgötadel. Den gavs ut av Nordstedt & Söners förlag 1932 i Stockholm. En av spelmännen som beskrivs är klarinettspelmannen Karl Björklund som bodde i Björkekärr strax norr om Alingsås. Så här kan man läsa om honom:

Karl Björklund

Björkekärr, Alingsås

I Västergötland synes klarinetten de senaste hundra åren starkt tävlat med fiolen om spelmännens gunst, ty knappast något annat landskap har kunnat uppvisa så många namn på klarinettspelmän från mitten av förra århundrandet till nuvarande tid som just Västergötland.

Karl Björklund i Björkekärr, Alingsås landsförsamling, hörde till de mera framstående bland dessa. Han var född 1850 och började vid sjutton års ålder blåsa klarinett för sin fader, en för sin tid beryktad och som bröllopsspelman mycket efterfrågad klarinettist vid namn Erik Svensson, förr 1811 och död 1867, vilken tillhörde en musikalisk släkt varifrån många fiolspelmän utgått. Från fadern hade Björklund de flesta melodier, bland dem en del s. k. matlåtar, vilka brukade spelas under bröllopsmåltiden när de olika rätterna inburos.

Björklund spelade mycket tillsammans med den förut nämnde Albert Andersson i Skepplanda, med August Målsson i Gråbo, Stora Lundby socken - en skicklig fiolspelman något äldra än Björklund - samt med ännu en spelman vid namn Lasse Nord. En son, Erik Björklund i Furudal, Alingsås är klarinettist, och uppehåller nu, jämte sina söner som spela fiol, traditionen efter den gamle Björklund som avled 1918.

Efterföljande tjugofyra melodier upptecknades år 1915 av Axel Boberg.

Nu tonerna förklingat

Jag inledde mitt forskningsprojekt genom att besöka Alingsås bibliotek. Där hittade jag bland annat boken Så sjöng man i Västergötland - gamla visor samlade av Arnold Josefsson, LT:s förlag, Stockholm, 1979.

I boken hittade jag visan Nu tonerna förklingat från Upplo, Magra. Hans Nylén, Sollebrunn, har lärt visan av Karl Andersson, som fått tag i den i slutet av 1800-talet.

Man sätter sig till rätta och jämkar på sitt tyg

och under tiden tittar på grannarna i smyg.

Man svettas och man snusar och stilla somnar in

mens prästens ordsvall brusar så jämnt som en maskin.

Per Johan Lars i Bräcke har somnat in så sött

och varm och svett mot han psalmbokspärmen stött.

Uti hans polkalockar ett flugpar möte stämt

alltmedan timmerstockar han drar så lugnt och jämt.

Han lördagsnatten vakat vid kortspel och vid krus

och knappt på förmiddagen han sovit sitt rus.

Och nu i sommarvärmen han trycks i en press

och drömmer än mot pärmen om kungar och om oss.

Snart följes hans exempel av både en och två

och själva kyrkostöten har slumrat i sin vrå.

Men när som herden märker att fåren slumrat in

han rösten plötsligt stärker med vrede i sitt sinn.

Ve eder I som soven i Herrens helga hus,

snart skolen I dock väckas av domebasuners ljud.

I arma syndahopar vad vill I gören då?

Per Johan högt då ropar: Kupera och ge på!

Beskrivning av projektet

Här får ni ta del av mitt privata forsknigsprojekt, i vilket jag ska försöka sammanställa och belysa den folkliga traditionsmusiken från Alingsås och trakterna däromkring. Noter, vistexter, fotografier och levsnadsöden kommer att passera revy. Folklig dans från området kommer också att beröras.