I boken hittade jag visan Nu tonerna förklingat från Upplo, Magra. Hans Nylén, Sollebrunn, har lärt visan av Karl Andersson, som fått tag i den i slutet av 1800-talet.
Man sätter sig till rätta och jämkar på sitt tyg
och under tiden tittar på grannarna i smyg.
Man svettas och man snusar och stilla somnar in
mens prästens ordsvall brusar så jämnt som en maskin.
Per Johan Lars i Bräcke har somnat in så sött
och varm och svett mot han psalmbokspärmen stött.
Uti hans polkalockar ett flugpar möte stämt
alltmedan timmerstockar han drar så lugnt och jämt.
Han lördagsnatten vakat vid kortspel och vid krus
och knappt på förmiddagen han sovit sitt rus.
Och nu i sommarvärmen han trycks i en press
och drömmer än mot pärmen om kungar och om oss.
Snart följes hans exempel av både en och två
och själva kyrkostöten har slumrat i sin vrå.
Men när som herden märker att fåren slumrat in
han rösten plötsligt stärker med vrede i sitt sinn.
Ve eder I som soven i Herrens helga hus,
snart skolen I dock väckas av domebasuners ljud.
I arma syndahopar vad vill I gören då?
Per Johan högt då ropar: Kupera och ge på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar