Elis på Blackekärr

På en hemsida med historiska bilder från Anten med omnejd hittar jag det här fotot med vidhängande text.

Elis på Blackekärr, även kallad ”Blacken” spelade dragspel, en riktig fruntimmerskarl. Med pli på morsan, som band fast dragspelet på cykeln och stod för matsäcken.

Bild nr:218, i Östad Hembygdsförenings fotosamling.

Black-Elis Eliasson, dragspel

I trebandsverket Risveden - en västsvensk obygds historia av K E Andersson och Bo Björklund, Acta Risvedensis, Ale Tryckeriteam AB, Bohus 2006. finns ett kapitel i band II som heter Några spelmän och deras musik. Kapitlet innehåller en stycke om dragspelaren Black.Elis Eliasson.

Black-Elis Eliasson, dragspel

Elis Eliasson, 1900-1983, Black-Elis, Blacken, Elis i Blackekärr, var en bohemisk natur. Han var ofta i Skogstorp och spelade med Patrik Karsson söner Karl och Per. Till en början var det durspel. Per berättar att det hände att man i den stilla kvällen kunde höra dragspelstoner från skogen i öster. Då var det Blacken som var på väg. De spelades tillsammans i flera år. Emil Karlsson i Ryk(Sme -Emil i Mjölsered i Erska) spelade Blacken också ihop med.

Men så blev det så att han fick köpa Karls femradiga dragspel och därefter ville han spela ensam. Då kunde han tjäna lite pengar på sitt kunnande. Men det tog ett tag innan han lärde sig spelet. Med hjälp av orgeln på Högsjön tog han fram tonerna och så satte han märken på knapparna.

Alvar Bengtsson berättar att han om lörgdagskvällarna på 1930-talet ofta såg Elis komma förbi Högsjön med dragspelet på cykeln, på väg att spela till dans på Skårs dansbana.

Johan Albert Pettersson

I det stora standardverket Svenska låtar och dess Västgötadel beskrivs även spelmannen Johan Albert Pettersson från byn Ornunga som ligger ungefär 2,5 mil nordost om Alingsås.

Johan Albert Pettersson
Nordgården, Ornunga

Hösten 1926 uppteckandes följande tolv melodier efter Johan Albert Pettersson, Ornunga socken. De flesta av dem härstamma från en kusin till Pettersson vid namn Johannes Öst, vilken var född i Asklanda församling och känd som en framstående fiolspelman.

Johan Pettersson är född 1852 i den gård han nu bebor. Han började spela innan han nnu begynt skolan och kom sedemera i förbindelse med ovannämnde Öst samt med Klockars Anders Petter, som även spelade fiol men dog i Petterssons barndom, och av dessa lärde han sina melodier.

Under åren 1876 - 1888 vsiatdes Pettersson i Norge, varvid han en gång hörde Ole Bull spela "ett stycke som hette Järnbanemarschen". Han gick då hem till Ole Bull för att lära sig marschen, "men han hade främmande och jag fick därför ej träffa honom", säger Pettersson. Vid samma tid deltog han i en spelmanstävlan i Kristiania och erhöll som pris femtio kronor och ett guldur, framhåller han med berättigad stolthet.

Låtarna uppeckandes av Olof Andersson.

Asklanda ligger någon kilometer norr om Ornunga.

Specialarbeten på Sjövikskursen

Sjövikskursen - Låtar på Västgötska

Sedan 1986 har förbundet ordnat en låtkurs för ungdomar 12 – 18 år. Under en vecka i juli träffas ett 45 tal ungdomar i Sjövik för att lära sig låtar från Västergötland. Vid ankomsten får alla spela upp för lärarna, och delas sedan in grupper beroende av förkunskaper. Varje elev deltar 3 – 6 år och avslutar med att göra ett specialarbete. Utöver låtspel ägnas veckan åt harmonilära ( teori och praktik ), instrumentvård, folklig dans, hur man uppträder på scen och använder tekniska hjälpmedel. För att pröva sina nyvunna färdigheter ordnas med konserter på Sjövik. På fredagskvällen presenteras årets specialarbeten och det hela avslutas på söndagen med en offentlig konsert.

Här listar jag de specialarbeten som har alingsås med omnejdsanknytning. Från Sjövikskursen 1988 – 2005

David Persson och Johan Westman, Borås: Johan Albert Pettersson, Ornunga(1989)
Anders Vilumsen, Ödenäs: Spelmanstraditioner i Ödenäs(1990)
Annelie Westerlund; Alingsås: Karl Björklund, Björkekärr(1992)
Jenny Svensson, Lerum: Nils Eriksson, Skogstorp(1995)

Therese Kästel (Olsson), Skepplanda: Emil Andersson, Skogstorp(1996)
Andrea Lätt; Tibro: "Tomt Andreas", Stora Mellby(2002)
Anton Melin, Alingsås, Jon Erik Melin, Alingsås Simon Ejdemyr, Borås: Spelmän i Alingsåstrakten(2003)
Emma Lindblad, Floda: Robert Johansson, Härryda(2003)

Polska från Ornunga

Erik Ask-Upmark spelar denna polska på harpa efter Johan Albert Pettersson som var bosatt på Nordgården i Ornunga. Polskan finns i Svenska låtars Västgötadel och har nummer 92. Låten finns på albumet Himlens polska. I skivkonvolutet kan man läsa följande:

Denna polska från Ornunga i Västergötland(strax utanför Alingsås) är kanske inte en typisk västgötapolska men ändå en favoritlåt sedan länge.

Fler örfilsdanser

I Svensk visarkiv hittade jag informationen nedan. Jag får nu också google-träffar på att den finns en tysk variant av örfilsdans. Den är alltså inte helt lokal för Alingsås som jag trodde först.

Titel: Örfilsdans
Arrangör: Hahn, Gunnar
Anmärkningar: Endast musik från Skåne
Ingår i: Svensk folkmusik för två fioler
Låt eller sidnummer: 052
Ort: Stockholm
Tryckår: 1956

Bleckflöjt

I texten nedan berättas det att Sven Henning köpte en bleckflöjt på Alingsås marknad. Wikipedia upplyser oss om följande:

Tin whistle (äldre beteckning plåtvissla eller bleckflöjt) är en flöjttyp som började masstillverkas under 1800-talet, främst i Storbritannien och Tyskland. Den var billig, och kom därför att användas i lägre samhällsklasser, men har stora musikaliska möjligheter och förknippas numera främst med Skottland och irländsk folkmusik. Instrumentet har sex hål och är oftast stämt i C- eller D-dur. Det har ett omfång på två oktaver och spelas med i princip samma fingersättning som en irländsk tvärflöjt. Instrumentet har utvecklats på många olika sätt och finns därför numera i flera varianter och material.

Stefan Henning

Jag hittade det är personporträttet av Stefan Henning, som växte upp i Ödenäs och Hemsjö, tecknat av Göran Carlström i Tidskrift för NPsF – Nordiska Psalmodikonförbundet. Måhända har han några låtar ur den lokala traditionen från dessa trakter.

Stefan Henning

Stefan Henning, Dals-Långed, är årets profil i vår förening. Han är född 1923 under den ljusaste tiden av året. Stefans far var kantor i Ödenäs och när Stefan fyllde sju år flyttade familjen till Hemsjö i Västergötland. Musik har alltid varit en viktig sak för vår profil. Han gjorde en egen visselpipa redan vid sju års ålder. Han samlade vasstrån vintertid och gjorde av dom en orgel. Köpte en bleckflöjt för tio öre på Alingsås marknad och lärde sej själv grunderna. Fick en blockflöjt när han fyllde tio år. Spelade och lärde sej fiol vid samma ålder och byggde sin egen fiol redan då!!! Spelade luta i trettonårsåldern och gitarr lärde han sej när han var femton. Klinkade även på pianot men eftersom fadern som sagt var kantor blev inte det favoritinstrumentet utan det var stränginstrumenten som blev Stefans intresse.

Han gjorde också egna låtar och studerade i Göteborg på gymnasieskola. Som självständigt arbete valde han harmonilära, vilket ingen tvivlar på som känner denne sympatiske och mycket musikaliske man. I vuxen ålder valde han skolläraryrket och fick sin första tjänst uppe i Jämtland, närmare bestämt i Fjällandet nära Häggenås. Han undervisade i alla ämnen men var själv mest intresserad av slöjd och musik. Lade många lektioner ute i naturen inspirerad av Linné som också förlade en hel del av sina lektioner utanför skolsalen. Vilken jämförelse! En hel del friluftsliv fick alltså hans elever vara med om som t ex paddling, skidor, löpning och en hel del friidrott. År 2007 gjorde han en resa upp till dessa trakter och mötte flera av sina gamla elever.

Han är idag musikalisk ledare för Skålleruds Psalmodikongrupp och spelar på sin mormors psalmodikon som hon ropade in på en auktion i Östergötland. Det är tillverkat ca 1850 och har en mycket fin klang. Utöver psalmodikongruppen är han även aktiv med fiolspelande och sjunger i kör. Han leder ofta sångerna när gruppen spelar i olika kyrkor och den verksamheten har eskalerat de senaste årren. Han utstrålar både pondus och energi och är en riktig tillgång för vårt förbund. Själv har han noterat vid ett flertal tillfällen att folk spontant tycker att det blir lättare och mera gemytligt att sjunga psalmerna när musiken kommer från psalmodikon. Den ligger rätt, och blir personlig. Det blir intimare och mera sammanhållande sång istället för att dränkas av en dånande orgel som kommer högt uppifrån. Vi tillsammans har ett arv att förvalta!

Stefan har många funderingar kring vårt instrument. Till exempel på hur stort ett
psalmodikon bör vara och hur tjock strängen ska vara för att få tonerna att gå ner en oktav. En bas/tenor ligger ju inte i samma oktav som sopran/alt. Han menar att det är komplicerat och att det finns möjligheter att utveckla detta vetenskapligt. Han tar som exempel hur oerhört noga det är med storlekar och pekar på en Stradivariusfiol där måttet på sargen är 3.0-2.9 cm. Där räknas det inte med millimeter utan i tiondels millimeter. Detta för att få fram
den perfekta tonen.

Vår profil är far till tre flickor och en pojke. Pojken är lärare och en av döttrarna har också anammat faderns yrke. Vissa saker går i arv. Lärarbegåvning och musikalitet. Stefan är en ödmjuk, klok och älskvärd person. Det intygar skriftställaren!

Den lilla Alingsåstösa

Tomas Samuelsson på Alingsås föreningsarkiv bistår med följande uppgifter:

Till föreningsarkivet har inkommit en del äldre musik, huvudsakligen arrangerad för blåsorkester. De äldsta styckena härrör från Alingsås Skarpskyttekårs musikkår. Däri finns några stycken med lokal anknytning. Bl a finns ”Den lilla Alingsåstösa” – om jag inte minns fel så är det en Reinländer.

Hitta folkmusiken.nu!

Hitta folkmusiken.nu! är ett projekt som syftar till att digitalisera och tillgängligöra folkmusiken i Västra Götalandregionen. Under hösten 2011 planerar projektet att öppna databasen på hemsidan och placera ut mediestationer runt om i regionen så att man både kan söka efter och lyssna på det spännande material som kommit in till projektet.

Emma Johansson, projektledare, ger exempel på vad man i inventeringsarbetet hittat med Alingsåsantknytning:

Det finns en del från Alingsås, en del som Svenskt Visarkiv spelat in med t ex Evert Björklund, ett rullband med Axel Niklasson (kanske från en spelmansstämma i Alingsås), en visbok med Sven Lantz och säkert mer som blir tydligt när registreringen är klar.