Anders Svensson

Av spelman Uno Eliasson får jag också ytterligare uppgifter om spelmannen Anders Svensson i Ödenäs, som bodde på gården Östbråten. Många spelade i familjen och hans gård kallades i folkmun "Spelmans i Bröten". Vid några tillfällen har det hittats både ramar och träpipor från orglar i uthus på gården. Man har antagligen byggt orglar på gården.

Anton Nicklasson

Av spelman Uno Eliasson, som har sina rötter på mödernet i Ödenäs, får jag följande uppgifter om en Ödenässpelman vid namn Anton Nicklasson, eventuellt Nikolausson i efternamn. Han bodde på gården Hultet vid Olofsered vid Ömmerns sydspets. Han var en skicklig notkunnig spelman som även komponerade egna låtar. Ett nothäfte finns utgivet med låtar efter honom. Det innehåller bland annat polskor, valser och gånglåtar. Anton Niklasson dog under tidigt 1980-tal.

August Bruno

Från Tomas Samuelsson på Alingsås föreningsarkiv har jag fått följande uppgifter:

August Bruno – kusin till F W Nyman

Han nämns både här och där i Nymans manus- och dagböcker. Bruno var aktiv fiolspelande
musiker i många sammanhang och nedteckande musik i en bok vilken är i privat ägo.

F W Nyman är en av Alingsås första krönikörer som lämnade efter sig både dagböcker och tryckta böcker.

Per Henrik Rosenström har i Alingsås släktforskarförenings medlemsblad tecknat foljande personporträtt av garvaren och spelmannen August Bruno.

August Bruno - genuin alingsåsare
August Bruno tillhörde en gammal alingsåssläkt. Han föddes i Alingsås 1845 och förblev hela livet trogen sin födelsestad. Han var den sista alingsåsaren av det gamla slaget, som satte sin prägel på den lilla stadens samhälls- och sällskapsliv under några decennier runt sekelskiftet 1900.

Som ung man sjöd han av verksamhetslust och var tuff nog att ändra gammelmännens sparsamma regemente. Han var en vassbiten satiriker, som kunde konsten att hålla sina motståndare varma långt efter det att striden var över. Som ung var han de ungas och oppotionellas ledare och fanns alltid med när initiativ togs för att blåsa nytt liv i allt som gällde nytta eller nöje.

August Bruno var tveklöst en begåvad man, men hade sina avoga sidor ibland. När borgmästare Elis Zimdahl var ny i tjänsten påbjöd han snöskottning framför gatuhusen. Men August Bruno lät då hälsa borgmästaren genom polisen Gustafsson att "hälsa du borgmästaren att nån snö kör jag inte bort, för den visa allmakt som lagt dit den kommer var det lir se te att den kommer bort". Så den ambitiösa borgmästaren fick lugna sig.

Brunos stora intresse var musiken. Varje dag ägnade han en stund åt sin fiol och han räknades som en duktig violonist i den tidens Alingsås musiksällskap. Det sades att han brukade stänga sin garverirörelse, när han varje år nåt en omsättning av 6 000 kronor för att i lugn och ro ägna sig åt fiolspelande.

Han var också en överdådig historieberättare med skarp blick för gubbarnas egenheter och svagheter. Han var bitande kvick i repliken men såg med ömsinthet och humor på sin omvärld.

Visor

Jag har nu kikat i August Bodessons Visbok, band I och II (Stockholm 1903) och hittat en mängd folkvisor från Alingsås med omnejd. På Svenskt visarkiv finns dessa visor även registrerade tillsammans med några andra Alingsåsvisor.

Spelmän runt Ödenäs

Bland Sjövikskursens specialarbeten hittar jag uppsatsen Spelmän runt Ödenäs författat av Anders Villumsen, 1990. Följande spelmän beskrivs:

Anders Svensson

År 1821 föddes en pojke i Hemsjö. Han fick namnet Anders Svensson. Anders växte upp och blev med åren en mycket duktig spelman på fiol. När han flyttade till Ödenäs gifte han sig med Kajsa i Bråten. De bosatte sig i Östbråten och fick åtta barn. Tre söner och fem döttrar. Alla sönerna spleade med de emigrerade till Amerika. Döttrarna stannade dock och gifte sig rumtomkring i Ödenäs. Anders spelade i hela sitt liv och kan nog ränas till en av Ödenäs största spelmän, även om han var en "utböling". Han hade många spelningar och enligt sägen spelade han på 60 brölopp. Med tanke på att ett bondbröllop varade i tre dygn, dag och natt, är det ganska mycket. Anders Svensson avled 1880 och blev 59 år. Kajsa blev 84 år. Den mest kända låten efter Anders är nog "Brudmarsch från Ödenäs".

Olaus Otterström

Ödenäs har haft flera, kanske inte så framträdande, men ändå mycket duktiga spelmän. En av dem var Olaus Otterström. Han föddes 1860 i Älgtjärn och lärde sig spela fiol och att knalla. Det senare inte alltid lika lagligt. För att knalla skulle man ha tillstånd, som gällde för ca. 4 månader i taget. Det berättas att han en gång knallade i Hemsjö utan tillstånd och blev haffad. Då sade han: "Böterá tjänar ja´ihop medan en hemsjöbo drar ner bôxer´a". Poängen var att han tyckte hemsjöborna var snåla. Ha var för övrigt känd för att berätta historier av det mera fräcka slaget. Med frun Matilda fick han 9 barn. Olaus spelade mycket med en spelman från Nedflo vid namn Aron Johansson. Olaus skrev bl. a. en låt som kallas "Otterströms mazurka".

Linus, Olof m. fl.

En annan fiolspelande var Linus Andersson. Han hade en bror, Gustav, som spelade fiol och dragspel. Gustavs barn spelade alla. Linus son Yngve spelar nyckelharpa i Ödenäs nuvarande spelmanslag "La gårdsdrängarna".

Linsus var ganska envis och fräck. 1920 spelade Linus och Olaus som, Olof, på ett bröllop. Det var ganska gott om brännvin och på tredje dagen, söndag, blev Linus sur och gick hem. Eftersom det regnade sprack fiolen till stor sorg för Linus. Olof föddes 1896. Olof bodde i Djurås med sin fru Olga. De hade fem pojkar. Olof var lik sin far men spelade treradigt dragspel istället för fiol. Han dog 1978. Olof skrev låten "Pingstliljor".

Axel Wahlgren

Axel Wahlgren hette en fiolspelman, som bodde i Jordås. Han föddes 1905 och dog i mitten av 80-talet. Han var på många spelningar med sin fiol. "Ljungåspolka", som är uppkallad efter den plats där Axel föddes, är ev skriven av Axel.

Vals från Töllsjö

Följande vals från Töllsjö är relativt spridd. Den är efter Erik Fredriksson från Holmared strax söder om Töllsjö.

Anekdot om August Bruno

I boken Alingsåsinteriörer med utgivningsåret 1960 berättar boken författare Sven M Carlson en anekdot om den fiolspelande August Bruno.

En gång när jag var hos Kjellberg med ett par skor för lagning, bad han mig gå till fabrikör Brunos läderaffär och hälmta en bit sulläder, vars storlek han antecknade på en papperslapp. Förstod att han, som det hette, fick borga läder där, ty några pengar skickade han inte med. Vid inträdet i affären stod fabrikören på golvet och spelade fiol och gjorde så en bra stund därefter, ej fästade sig vid min närvaro. Slutligen tog han fiolen från hakan och sporde:

- Va ä´ de´ du vill ha?

- Jag skulle hämta sulläder åt Kjellberg.

- Säg du te Kjellberg att jag inte lämnar ut nôt läder te småpõjkar, svarade han omedelbart, varefter han satt e fiolen till hakan och började åter spela.

Jag kom mig ej för att gå utan dröjde kvar, paralyserad av hans bryska tilltal. Då märkte han detta, tog han åter fiolen från hakan och utbrast:

- Hörde du inte va´ va jag sa´?

- Jo, men - - fabrikören spelade så vackert, stammade jag slutligen sprontant fram, vilket, som framgår vad jag redan sagt, icke var orskaken till dröjsmålet utan blott ett svepskäl.

- Jasså, de ä´därför du står här. D´å ä´ du nog en põjk att lita å. Får ja´ se på lappen, du har där.

Fabrikören hade nu i en handvänding ändrat sig, sedan han trott sig förstå att jag var intresserad av musik. Inom några få minuter därefter kunde jag överlämna lädret till Kjellberg. För att kunna förstå detta hans beteende skall man känna till hans djupa musikintresse. I en minnesruna över honom läses bl. a. följande: "...Muiken var hans största njutning och förblev det igenom. Tidigt och sent ägnade han en fristund åt sin fiol och löste därvid uppgifter, som låg ett gott stycke ovanom det alldagliga".

Bruno var bitande kvick och saftigt humoristikt. Här är en anekdot. Det var vinter och drivsnön låg anhopad på gatorna. En poliskonstapel, som av folkhumorn fått hedertiteln "Flygar´n, där för att han plötsligt och oväntat dö upp överallt där polisingrianden var påkallat, var utsänd av borgästaren till fastighetsägarna att forsla bort den myckna snön, som låg till hinders för trafiken. Ko därunder med sagda påbud även till Bruno, som då han delgivits desammma, avfärdade "Flygar´n" med följande lakoniska besked:

- Hälsa du borgmästar´n att nå´n snö kör ja inte bort, ty densamme som lagt hitén kommer va´de li´r även se te attt den komer bort.

Och därmed fick han vara.

Dans i Gräfsnäs slottsruin

I Linnar Linnarssons bok Gräfsnäs - ett västgötagods och dess öden, Hässleholm, 1958 kan man läsa hur bygdens ungdom kom att använda Gräfsnäs slottsruin som danslokal när den lämnades öde några årtionden efter branden 1834.

Ont om samlingslokaler, som det var på den tiden, fanns det många som intresserade sig för de stora rummen i det obebodda slottet, och då först och främst ungdomen. Men detta blev den indirekta orsaken till slottets snabba förvandling till ruin, ty ungdomar likt kunde de inte komma samman utan att förslusta sig med dans och lekar. Det blev snart känt i vida kretsar, att man funnit en så bra danslokal på Gräfsnäs slott. Under vackra sommarsöndagar strömmade ungdomar till från när och fjärran. Det var annat, det, att få dans på ett golv av släthyvlade ekplankor än på landsvägarnas skrovliga träbroar eller i bästa fall bödernas logar. Långväga ungdomar slog sig samman och företag färden till Gräfsnäs i lövade hövagnar. Sådana söndagar stod det hästar och vagnar utmed vägarna genom slottsparken i rader så långa som på en marknad, har äldre personer som varit med om att dansa i slottsalarna på Gräfsnäs, berättat.

Det fanns emellertid en, som inte stillatigande, kunde finna sig att ungdomen kom samman till dans, vare sig här eller där, och det var prosten Karl Ludvig Johansson i Mellby. Gräfsnäs låg nämligen inom Stora Mellby pastorat; följaktligen hade prosten åtskilligt att säga till om även på denna ort.

Karl Ludvig Johansson tillhörde de "väckta prästerna". Han var en framstående talare, personligen vinnande och hade ett stort inflytande över sina församlingsbor - om man bortser från "de förvillade". Hur prosten drev verket är ej närmare känt, men när han inte kunde få slut på dansen genom tal och predikningar, fann han enda vägen vara att slottet, detta "syndens näste", lades platt öde.

Gräfsnäs dåvarande förvaltare, Ferdinand Palm, tycks ha delat prostens åsikter. Denne senare kunde å sin sida hänvisa till att han hade en enhällig församling som stöd för sina strävanden, men varken prosten eller godsets förvaltare hade någon befogenhet att rasera slottet. Det gällde alltså att få ägaren, hertig Günther, med på ett förslag, som gav dem fria händer. Därvid lär ha tillgått så, att förvaltaren skrev ett brev i gott samförstånd med prosten. Han erinrade hertigen om att slottet var så förfallet, att det näppeligen stod att rädda, men innan murarna störtade samman, borde man rädda vad räddas kunde, först och främst den dyrbara skiffern, varmed yttertaken var belagda. Hertigen svarade genom sin sekreterare, att frvaltaren fick handla så, som han ansågs bäst. Och därmed var slottets öde avgjort.

Takbeläggningen bröts upp och forslades till en av Gräfsnäs utgårdar, men kom ingen gång till användning under de tyska hertigarnas tid. Slottets fönster stod där med sönderslagna glas, och slutligen föll fönsterbågarna ut, dörrararna likaså. Efter blott några få år låg golven översållade med kalk och gips. Här och var började tegelstenar att lossna och falla ned.

De unga gav sig emellertid inte i första taget. När den förnämliga kungasalen i andra våningen inte längr kunde användas, fortsatte man att dans i den stora entéhallen, som hade golv av finpolerad kalksten. Slutligen nådde förfallet också hit. Murbruket på väggarna lossnade, och de stödjande pelarna gav vika. Då nödgades de danslystna övergiva slottet för alltid.

Brudmarsch från Hemsjö

I Svenska låtars Västgötadel hittar jag Hemsjö sockens bröllopsmarsch. Den är efter Edvard Johnsson som bodde i Skallsjö som ligger nära Floda. Låten har nummer 151.

Kvarnvisan från Stampens kvarn

Text och melodi kommer från en bandsinspelning där Hanna Karlander sjunger. Hon var en välkänd profil i staden och sjung även glada visor och skillingtryck. Kvarnvisan sjöngs i hennes hem för barn och barnbarn under alla år. Ursprunget är okänt, men den finns även i en tysk version. Vid inpelningen var hon hela 95 år gammal. Bertil Centergran har notsatt den.

Hanna var gift med.Carl Karlander som var byggmästare med specialitet på kvarnar. Han kom till Alingsås och renoverade Stampens Kvarn 1891. Några år senare förvärvade han kvarnen som han ägde till 1915 då kommunen köpte den. 1904 flyttade familjen in i det avlånga huset vid kvarnen. Karl avled 1918 och hans hustru Hanna Karlander bodde kvar i huset till sin död 1964 vid en ålder av 97 år.

Björn Florin, Hannas barnbarnsbarn, är uppgiftslämnare.

Vals efter Karl Björklund

Kersti Johansson från folkmusikgruppen Triller spelar här en vals efter Karl Björklund från Björkekärr.

Ryra-polka

Noter till låten Ryra-polka efter Nils Eriksson i Skogstorp

Ronna-Marias vals

Noter till låten Ronna-Marias vals efter Nils Eriksson i Skogstorp.

Kröckelsens mazurka

Noter till låten Kröckelsas mazurka efter Nils Eriksson i Skogstorp.

Polka-marschen

Här är noterna till Polka-marschen efter Nils Eriksson i Skogstorp

Sme-Emils schottis

På Wättlebygdens Spelmanslags hemsida hittar jag den här schottisen efter Nils Eriksson i Skogstorp som i sin tur har den efter Sme-Emil i Erksa.

Wättlebygdens Spelmanslag har sin bas i Lerum.

Bjärke spelmanslag

Till min gtlädje ser jag att Bjärke har ett eget spelmanslag. Förhoppningsvis finns det personer i detta som känner till spelmanstraditionen i Bjärke. På Västergötlands Spelmansförbunds hemsida hittar jag följande information:

Bjärke spelmanslag
Berglioth Olsson
Västmantorpsvägen 8
466 93 SOLLEBRUNN
Tele: 0322 - 460 88

Spelmanslaget startade troligen 1946 och har varit igång sedan dess. För närvarande är vi 8-10 deltagare. Huvudinstrument är fiol samt munspel, nyckelharpa och durspel. Vi tränar varje torsdag kl.19.00 i Bjärke Hembygdsförenings lokaler i F.D Mellby mekaniska. Vi anlitas av hembygdsföreningar, Kultur i Bjärke, Kyrkan med bl.a musik i sommarkväll, bröllop och andra begivenheter.

Böcker och tidningsartiklar

Jag kikar i Britten Henrikssons böcker Litteratur om Alingsåsbygden, del 1 och 2, Bokförlaget Rosenhill, Alingsås 1990 och 2002 och hittar en del material:

Johansson Erik L., Emil Carlsson i Erska både smed och spelman och fiolen har han haft med sig i över 50 år / (av) elj. (AT 4.5.1973)

Palmborg, Lars, 70-årige "Sme-Emil" i Sollebrunn ägnar sig åt musik och konstsmide. (Trollhättan 3.3 1975)

Det framgår att Sme-Emil föddes 1905.

Näshammar, Olle, Speleman Tomt-Andreas i Bjärke gav inspiration till hembygdsafton / (av) Folo (AT 31.1 1969)

Samuelsson, Eva Inger, Nu ska inte Tomt-Andreas falla i glömska. (AT Bilaga Hej sommar 1980, s 24)

Svensson, Sven, Tomt-Andreas Eriksson 1831-1911. Sollebrunn 1980, 11 bl:ill

Engkvist, Filip, Folklåtar från Västergötland, Skövde 1966, 23, (88) s.:ill. - Bl a Tomt-Andreas låtar

Landtmansson, Samuel, Folkmusik i Västergötland med musikbilaga, Uppsala 1911, 64 + 69 s Bjärke Härad s 41-43, bilagan s 64-67 Tomt-Andreas

Västergötland: 20 låtar från Bjärke härad efter Tomt-Andreas Eriksson. Nossebro 1976 (12 s): ill.

Ström; Göte & Per-Uno, Skogstorp - by med gamla anor och känd för sina fina spelmän (AT Hej sommar juni 1989, 32 - 33: ill)

Ström, Per-Uno, "Sven på Skröta" - historieberättare och speleman - 88 -årig Risvedenbo ser tillbaka. (AT 16.11995.Ill)

Låtar från Alingsåstrakten

I Gunnel Johanssons nothäfte: 10 Västgötalåtar, Viss Musikförlag AB, Boden, kan man hitta följande låtar från Alingsåstrakten.

• Polska från Hedared efter spelmannen Axel Hallberg, Hedared som senare bosatte sig i Borås


• Mazurka från Hedared efter Hedberg, Hedared


• Fyrmannaengelska, Hedared. Melodin sjöngs av en gammal Hedaredsbo. Samma melodi används också för sex- och åttamnasengelska.


• Schottis från Hemsjö-Nårungatrakten. Den är meddelad av Evert Svensson. Han var en duktig fiolspelman och sångare. I trakterna kring Hemsjö-Nårunga fanns en mycket rik spelmanstradition.

Bygdespelmän i Skogstorp 1967

Foto Erling Svensson

Här ser vi från vänster spelmännen Emil Andersson, grannen Nils Eriksson och Emils son, Rune.

Polska efter Robert Johansson

Här kan man lyssna på en virtuos polska efter Robert Johansson från Härryda.

Elis på Blackekärr

På en hemsida med historiska bilder från Anten med omnejd hittar jag det här fotot med vidhängande text.

Elis på Blackekärr, även kallad ”Blacken” spelade dragspel, en riktig fruntimmerskarl. Med pli på morsan, som band fast dragspelet på cykeln och stod för matsäcken.

Bild nr:218, i Östad Hembygdsförenings fotosamling.

Black-Elis Eliasson, dragspel

I trebandsverket Risveden - en västsvensk obygds historia av K E Andersson och Bo Björklund, Acta Risvedensis, Ale Tryckeriteam AB, Bohus 2006. finns ett kapitel i band II som heter Några spelmän och deras musik. Kapitlet innehåller en stycke om dragspelaren Black.Elis Eliasson.

Black-Elis Eliasson, dragspel

Elis Eliasson, 1900-1983, Black-Elis, Blacken, Elis i Blackekärr, var en bohemisk natur. Han var ofta i Skogstorp och spelade med Patrik Karsson söner Karl och Per. Till en början var det durspel. Per berättar att det hände att man i den stilla kvällen kunde höra dragspelstoner från skogen i öster. Då var det Blacken som var på väg. De spelades tillsammans i flera år. Emil Karlsson i Ryk(Sme -Emil i Mjölsered i Erska) spelade Blacken också ihop med.

Men så blev det så att han fick köpa Karls femradiga dragspel och därefter ville han spela ensam. Då kunde han tjäna lite pengar på sitt kunnande. Men det tog ett tag innan han lärde sig spelet. Med hjälp av orgeln på Högsjön tog han fram tonerna och så satte han märken på knapparna.

Alvar Bengtsson berättar att han om lörgdagskvällarna på 1930-talet ofta såg Elis komma förbi Högsjön med dragspelet på cykeln, på väg att spela till dans på Skårs dansbana.

Johan Albert Pettersson

I det stora standardverket Svenska låtar och dess Västgötadel beskrivs även spelmannen Johan Albert Pettersson från byn Ornunga som ligger ungefär 2,5 mil nordost om Alingsås.

Johan Albert Pettersson
Nordgården, Ornunga

Hösten 1926 uppteckandes följande tolv melodier efter Johan Albert Pettersson, Ornunga socken. De flesta av dem härstamma från en kusin till Pettersson vid namn Johannes Öst, vilken var född i Asklanda församling och känd som en framstående fiolspelman.

Johan Pettersson är född 1852 i den gård han nu bebor. Han började spela innan han nnu begynt skolan och kom sedemera i förbindelse med ovannämnde Öst samt med Klockars Anders Petter, som även spelade fiol men dog i Petterssons barndom, och av dessa lärde han sina melodier.

Under åren 1876 - 1888 vsiatdes Pettersson i Norge, varvid han en gång hörde Ole Bull spela "ett stycke som hette Järnbanemarschen". Han gick då hem till Ole Bull för att lära sig marschen, "men han hade främmande och jag fick därför ej träffa honom", säger Pettersson. Vid samma tid deltog han i en spelmanstävlan i Kristiania och erhöll som pris femtio kronor och ett guldur, framhåller han med berättigad stolthet.

Låtarna uppeckandes av Olof Andersson.

Asklanda ligger någon kilometer norr om Ornunga.

Specialarbeten på Sjövikskursen

Sjövikskursen - Låtar på Västgötska

Sedan 1986 har förbundet ordnat en låtkurs för ungdomar 12 – 18 år. Under en vecka i juli träffas ett 45 tal ungdomar i Sjövik för att lära sig låtar från Västergötland. Vid ankomsten får alla spela upp för lärarna, och delas sedan in grupper beroende av förkunskaper. Varje elev deltar 3 – 6 år och avslutar med att göra ett specialarbete. Utöver låtspel ägnas veckan åt harmonilära ( teori och praktik ), instrumentvård, folklig dans, hur man uppträder på scen och använder tekniska hjälpmedel. För att pröva sina nyvunna färdigheter ordnas med konserter på Sjövik. På fredagskvällen presenteras årets specialarbeten och det hela avslutas på söndagen med en offentlig konsert.

Här listar jag de specialarbeten som har alingsås med omnejdsanknytning. Från Sjövikskursen 1988 – 2005

David Persson och Johan Westman, Borås: Johan Albert Pettersson, Ornunga(1989)
Anders Vilumsen, Ödenäs: Spelmanstraditioner i Ödenäs(1990)
Annelie Westerlund; Alingsås: Karl Björklund, Björkekärr(1992)
Jenny Svensson, Lerum: Nils Eriksson, Skogstorp(1995)

Therese Kästel (Olsson), Skepplanda: Emil Andersson, Skogstorp(1996)
Andrea Lätt; Tibro: "Tomt Andreas", Stora Mellby(2002)
Anton Melin, Alingsås, Jon Erik Melin, Alingsås Simon Ejdemyr, Borås: Spelmän i Alingsåstrakten(2003)
Emma Lindblad, Floda: Robert Johansson, Härryda(2003)

Polska från Ornunga

Erik Ask-Upmark spelar denna polska på harpa efter Johan Albert Pettersson som var bosatt på Nordgården i Ornunga. Polskan finns i Svenska låtars Västgötadel och har nummer 92. Låten finns på albumet Himlens polska. I skivkonvolutet kan man läsa följande:

Denna polska från Ornunga i Västergötland(strax utanför Alingsås) är kanske inte en typisk västgötapolska men ändå en favoritlåt sedan länge.

Fler örfilsdanser

I Svensk visarkiv hittade jag informationen nedan. Jag får nu också google-träffar på att den finns en tysk variant av örfilsdans. Den är alltså inte helt lokal för Alingsås som jag trodde först.

Titel: Örfilsdans
Arrangör: Hahn, Gunnar
Anmärkningar: Endast musik från Skåne
Ingår i: Svensk folkmusik för två fioler
Låt eller sidnummer: 052
Ort: Stockholm
Tryckår: 1956

Bleckflöjt

I texten nedan berättas det att Sven Henning köpte en bleckflöjt på Alingsås marknad. Wikipedia upplyser oss om följande:

Tin whistle (äldre beteckning plåtvissla eller bleckflöjt) är en flöjttyp som började masstillverkas under 1800-talet, främst i Storbritannien och Tyskland. Den var billig, och kom därför att användas i lägre samhällsklasser, men har stora musikaliska möjligheter och förknippas numera främst med Skottland och irländsk folkmusik. Instrumentet har sex hål och är oftast stämt i C- eller D-dur. Det har ett omfång på två oktaver och spelas med i princip samma fingersättning som en irländsk tvärflöjt. Instrumentet har utvecklats på många olika sätt och finns därför numera i flera varianter och material.

Stefan Henning

Jag hittade det är personporträttet av Stefan Henning, som växte upp i Ödenäs och Hemsjö, tecknat av Göran Carlström i Tidskrift för NPsF – Nordiska Psalmodikonförbundet. Måhända har han några låtar ur den lokala traditionen från dessa trakter.

Stefan Henning

Stefan Henning, Dals-Långed, är årets profil i vår förening. Han är född 1923 under den ljusaste tiden av året. Stefans far var kantor i Ödenäs och när Stefan fyllde sju år flyttade familjen till Hemsjö i Västergötland. Musik har alltid varit en viktig sak för vår profil. Han gjorde en egen visselpipa redan vid sju års ålder. Han samlade vasstrån vintertid och gjorde av dom en orgel. Köpte en bleckflöjt för tio öre på Alingsås marknad och lärde sej själv grunderna. Fick en blockflöjt när han fyllde tio år. Spelade och lärde sej fiol vid samma ålder och byggde sin egen fiol redan då!!! Spelade luta i trettonårsåldern och gitarr lärde han sej när han var femton. Klinkade även på pianot men eftersom fadern som sagt var kantor blev inte det favoritinstrumentet utan det var stränginstrumenten som blev Stefans intresse.

Han gjorde också egna låtar och studerade i Göteborg på gymnasieskola. Som självständigt arbete valde han harmonilära, vilket ingen tvivlar på som känner denne sympatiske och mycket musikaliske man. I vuxen ålder valde han skolläraryrket och fick sin första tjänst uppe i Jämtland, närmare bestämt i Fjällandet nära Häggenås. Han undervisade i alla ämnen men var själv mest intresserad av slöjd och musik. Lade många lektioner ute i naturen inspirerad av Linné som också förlade en hel del av sina lektioner utanför skolsalen. Vilken jämförelse! En hel del friluftsliv fick alltså hans elever vara med om som t ex paddling, skidor, löpning och en hel del friidrott. År 2007 gjorde han en resa upp till dessa trakter och mötte flera av sina gamla elever.

Han är idag musikalisk ledare för Skålleruds Psalmodikongrupp och spelar på sin mormors psalmodikon som hon ropade in på en auktion i Östergötland. Det är tillverkat ca 1850 och har en mycket fin klang. Utöver psalmodikongruppen är han även aktiv med fiolspelande och sjunger i kör. Han leder ofta sångerna när gruppen spelar i olika kyrkor och den verksamheten har eskalerat de senaste årren. Han utstrålar både pondus och energi och är en riktig tillgång för vårt förbund. Själv har han noterat vid ett flertal tillfällen att folk spontant tycker att det blir lättare och mera gemytligt att sjunga psalmerna när musiken kommer från psalmodikon. Den ligger rätt, och blir personlig. Det blir intimare och mera sammanhållande sång istället för att dränkas av en dånande orgel som kommer högt uppifrån. Vi tillsammans har ett arv att förvalta!

Stefan har många funderingar kring vårt instrument. Till exempel på hur stort ett
psalmodikon bör vara och hur tjock strängen ska vara för att få tonerna att gå ner en oktav. En bas/tenor ligger ju inte i samma oktav som sopran/alt. Han menar att det är komplicerat och att det finns möjligheter att utveckla detta vetenskapligt. Han tar som exempel hur oerhört noga det är med storlekar och pekar på en Stradivariusfiol där måttet på sargen är 3.0-2.9 cm. Där räknas det inte med millimeter utan i tiondels millimeter. Detta för att få fram
den perfekta tonen.

Vår profil är far till tre flickor och en pojke. Pojken är lärare och en av döttrarna har också anammat faderns yrke. Vissa saker går i arv. Lärarbegåvning och musikalitet. Stefan är en ödmjuk, klok och älskvärd person. Det intygar skriftställaren!

Den lilla Alingsåstösa

Tomas Samuelsson på Alingsås föreningsarkiv bistår med följande uppgifter:

Till föreningsarkivet har inkommit en del äldre musik, huvudsakligen arrangerad för blåsorkester. De äldsta styckena härrör från Alingsås Skarpskyttekårs musikkår. Däri finns några stycken med lokal anknytning. Bl a finns ”Den lilla Alingsåstösa” – om jag inte minns fel så är det en Reinländer.

Hitta folkmusiken.nu!

Hitta folkmusiken.nu! är ett projekt som syftar till att digitalisera och tillgängligöra folkmusiken i Västra Götalandregionen. Under hösten 2011 planerar projektet att öppna databasen på hemsidan och placera ut mediestationer runt om i regionen så att man både kan söka efter och lyssna på det spännande material som kommit in till projektet.

Emma Johansson, projektledare, ger exempel på vad man i inventeringsarbetet hittat med Alingsåsantknytning:

Det finns en del från Alingsås, en del som Svenskt Visarkiv spelat in med t ex Evert Björklund, ett rullband med Axel Niklasson (kanske från en spelmansstämma i Alingsås), en visbok med Sven Lantz och säkert mer som blir tydligt när registreringen är klar.

Stockslycke spelmän

I CD-boxen Föregångarna - Sveriges dokumentära folkmusikinspelningar 1949 - 1967, utgiven 1993, finns en mycket omfattande diskografi över inspelningar med svensk folkmusik. Under rubriken Västergötland hittar jag två skivor med Stockslycke spelmän, en grupp som var verksamma i Alingsås.

Spelmanslåtar från Västergötland , Stockslycke spelmän, Odeon 056 - 34890, 1973

Gammeldans i Västergötland, Stockslycke spelmän, RCA NL 42107, 1977

Fridolf Wilhem Nymans noteringar

Tomas Samuelsson på Alingsås föreningsarkiv har lämnat följande noteringar som är hämtade från litterören Fridolf Wilhelm Nymans manusböcker.

F W Nyman manusbok (Alingsås museum) volym 301/30 :
Sid 36-39 Johannesberg
Såsom ung student deltog författaren i åtskilliga landtliga nöjen på Johannesberg. Ibland dansades på logen, hvarvid den i orten välbekante spelmannen "Skåninge-Gustaf" skötte fiolen, ibland lektes lekar ute i det fria, såsom "Änkleken: sista paret ut"!

F W Nyman manusbok (Alingsås museum) volym 305/30
Sid 301: Kalle Utfall (så var hans egentl. namn, men av allmänligen kallades han med öknamnet Tisslegren) brukade gå omkring och spela fiol.

F W Nyman manusbok (Alingsås museum) volym 308/30
Sid 81: Skåninge-Gustaf, fiolspelare

F W Nyman manusbok (Alingsås museum) volym 305/30
Sid 104 : Pettersson, Anton, bagare och musiker
Sid 142: Pettersson, Gustaf, bagare och musiker, död 4 febr 1881

Bjärkebygden

I artikeln Westins bilder - bra musik i gamla tider skriven av Sven Liljequist införd i Alingsås Tidning 20110404 kan man bland annat läsa:

På tidigt 1900-tal var bygden/Bjärkebygden/ inte utan musikaliska utövare. Det musicerades överallt ute i buskarna. De var "Krudde-Verner" på enradigt dragspel och brodern Kalle på fiol, båda självlärda.
En av de stora inom kultmusiken var "Tomt-Andreas och hans bror Johannes. De hette Eriksson.
Dessa herrar var mycket anlitade vid bröllop och större fina kalaser. Där skulle det vara klass på musiken inte bara för dansens skull, den skulle även vara njutbar att lyssna till.

Karl Björklunds låtar

Jag sammanställer vilka låttyper det finns efter Karl Björklund i Svenska låtar. Matlåtarna dominerar. Jag tror att det är ganska unikt. Har de spelats på finare bröllop eller på någon herrgård? I så fall på vilken? Östads säteri? Slottet Vikaryd som ockås kallades Ellensdal fanns ej när Karl Björklunds far Erik Svensson levde varifrån sonen fick matlåtarna.

Två brudmarscher

Tre marscher

En skänklåt

Åtta matlåtar

Fyra polskor

Tre valser

Två engelskor

En kadrilj

Genom spelmannen Albert Andersson från Skepplanda finns, som tidigare nämnts, ytterligare tre låtar bevarade efter Karl Björklund

En engelska

Två polskor

Dans vid vägskäl

När jag forskade kring caféer och konditorier i Alingsås runt 2005 berättade en äldre man från byn Laggen om Café Göta på 1920-talet då det låg på Nygatan i gatuhuset vid Kopps gård.

På andra våningen inkvarterade man torgbesökare från Ödenäs, Töllsjö och Hedared som gick till fots. De fick ligga på madrasser direkt på golvet. De gick till marknaden i Alingsås ena dagen och gick hem dagen efter. Vid vägskälet mellan Boråsvägen och vägen till Ödenäs då sällskapet skingrades blev det dans och musik. Samma procedur upprepades i vägskälet mellan Hedered och Töllsjö.

Skåninge-Gustaf

Per Henrik Rosenström skriver i sin artikel Då låg Stockslycke - inte i Stockslycke, publicerad i Alingsås Tidning 19911227, om en spelman som hette Skåninge-Gustaf. Här finns hela artikeln. Han kom sannolikt från Skånings härad i Västergötland

i Larsastuga fanns Skåninge-Gustaf, en duktig spelman, som gned sin fiol med fart och kläm när det var dans hos familjen Hulthén på Johannesberg.

/.../

Fridolf Wilhem Nyman berättar att han som ung student ofta deltog i de lantliga nöjena på Johannesberg bland annat då det var dans på logen med Skåninge-Gustaf som skicklig spelman.

Tomt-Andreas

Tomt-Andreas och Tomt-Johannes. Bild från Westins fotosamling

I trebandsverket Risveden - en västsvensk obygds historia av K E Andersson och Bo Björklund, Acta Risvedensis, Ale Tryckeriteam AB, Bohus 2006. finns ett kapitel i band II som heter Några spelmän och deras musik. Kapitlet avslutas med några rader om förut nämda Tomt-Andreas.

Tomt-Andreas

Tomt-Andreas Eriksson, 1831-1911, blev i unga år uppmärksammad som en skicklig fiolspelman. En del av hand musik uppteckanades av Samuel Landtmansson och gavs ut i Folkmusik i Västergötland. Tomt-Andreas var skomakare och jägare och bodde i Torpa hage, på gränsen mellan Mellby och Erska socknar. Från 1850 till 1890 spelade han på 110 bröllop. Brodern Tomt-Johannes spelade klarinett.

Albert Andersson

Jag kikar vidare i det stora standardverket Svenska låtar och dess Västgötadel. Den gavs ut av Nordstedt & Söners förlag 1932 i Stockholm. Jag hittar bland anndra spelmannen Albert Andersson. Han kom från Skepplanda som ligger på nordvästsidan av det vilda Risvedenområdet. Albert Andersson var god vän med Karl Björklund och tre låtar har han efter denne, nr 116-118, bland annat den engelska som jag nedan visat två youtube-klipp på. Förutom denna finns två polskor efter Karl Björklund. Följande går att läsa om honom.

Albert Andersson

Skepplanda

Sräddarmästare Albert Andersson, numera bosatt i Göteborg, men född i Sålanda, Skepplanda socken år 1865, lärde sig i unga år att spela fiol av sin mormoder, Anders Kristoffersson i Skepplanda, en skicklig spelman, som jämte Börje Olsson - Kristofferssons läromästare - och Erland Staffansson från Gönäs i Skepplanda var självskriven när det gällde bröllop och danser i socknen. Vid tjugo års ålder stiftande Andersson bekantskap med en framstående klarinettist, Karl Björklund från Björkekärr vid Alingsås, och under ett träget samspel med honom - de hade tillsammans spelat på över sextio bröllop - lärde han en del av dennes rike repertoar. De föesta av de här meddelade elva låtar, upptecknade av Olof Andersson år 1928, härstamma också från Björklund och Kristoffersson.

Björndansen

Björndansen, som finns upptecknad efter Tomt Andreas, var mer spridd och finns från många håll i Sverige. Man kan beskriva den som ett slags nykterhetstest. I samma bok som nedan hittar jag den här beskrivningen:

Björndansen dansades blott af karlar, två eller flera. Den användes som kontroll på nykterheten. Deltagarna ställde sig på alla fyra med hufvudens mot hvarandra och rörde sig i takt först medsols, sedan motsols. Den som höll ut längst var styfvast. Sedan lade man sig på rygg och pustade. Inga ord. Långsam takt.

Örfilsdansen

I samma bok kan man läsa så här om Örfilsdansen. Låter ganska våldsam. När jag googlar hittar jag bara denna dans efter Tomt-Andreas. Måhända är det en lokal dans.

Örfilsdansen

Två personer stå en bit från hvarandra, vända mot hvarandra och hållande högra handen afvig framför vänstra kinden. Mellan dem hoppar en tredje i takt efter musiken. Han närmar sig den ene, och de söka örfila hvarandra. Lyckas den hoppande träffa den andra, får han byta plats med denne, i annat fall vänder han och försöker med den andra af de stående. Inga ord.

Tomt-Andreas

Jag fann även Samuel Landtmanssons bok Folkmusik i Västergötaland, L. Norblads bokhandel, Uppsala, 1911. Under rubriken Bjärke läser jag följande.

Skomakaren "Tomt-Andreas", Stora Mellby, spelade på sin fiol sommaren 1917 följande 13 melodier. Han var en sjuttioåres gubbe som hade mycket att berätta om sina spelmansminnen.

14 av hans låtar finns nedteckande här:

En marsch

Fem polskor

Två polketter

Fyra valser

En örfilsdans

En björndans

Engelska från Björkekärr igen

Maja Nyman, fiol, och Svante Kvarnström,gitarr, spelar Engelska från Björkekärr.

Engelska från Björkekärr

Här är ett Youtube-klipp av Engelska från Björkekärr framförd på tenorgitarr. Låten är upptecknad efter Albert Andersson i Skepplanda som i sin tur har den efter Karl Björklund, förmodligen den mest kända folklåten från Alingsåstrakten,. Gruppen Forsmark Tre gjorde ett fint arrangemang av engelskan på CD:n Västgötalåtar(1992).

Björklunds polketta igen

Och här ett Youtube-klipp med samma låt spelad av gruppen Makalösa från Vänersborg.

Björklunds polketta

På Västergötands Spelmansförbunds hemsida hittade jag noterna ovan efter av en Ingemar Björklund från Alingsås, sannolikt en släkting till Karl Björklund som jag skrev om i förra inlägget. Är det någon som känner till deras släkskap?

Karl Björklund

På biblioteket hittar jag även det stora standardverket Svenska låtar och dess Västgötadel. Den gavs ut av Nordstedt & Söners förlag 1932 i Stockholm. En av spelmännen som beskrivs är klarinettspelmannen Karl Björklund som bodde i Björkekärr strax norr om Alingsås. Så här kan man läsa om honom:

Karl Björklund

Björkekärr, Alingsås

I Västergötland synes klarinetten de senaste hundra åren starkt tävlat med fiolen om spelmännens gunst, ty knappast något annat landskap har kunnat uppvisa så många namn på klarinettspelmän från mitten av förra århundrandet till nuvarande tid som just Västergötland.

Karl Björklund i Björkekärr, Alingsås landsförsamling, hörde till de mera framstående bland dessa. Han var född 1850 och började vid sjutton års ålder blåsa klarinett för sin fader, en för sin tid beryktad och som bröllopsspelman mycket efterfrågad klarinettist vid namn Erik Svensson, förr 1811 och död 1867, vilken tillhörde en musikalisk släkt varifrån många fiolspelmän utgått. Från fadern hade Björklund de flesta melodier, bland dem en del s. k. matlåtar, vilka brukade spelas under bröllopsmåltiden när de olika rätterna inburos.

Björklund spelade mycket tillsammans med den förut nämnde Albert Andersson i Skepplanda, med August Målsson i Gråbo, Stora Lundby socken - en skicklig fiolspelman något äldra än Björklund - samt med ännu en spelman vid namn Lasse Nord. En son, Erik Björklund i Furudal, Alingsås är klarinettist, och uppehåller nu, jämte sina söner som spela fiol, traditionen efter den gamle Björklund som avled 1918.

Efterföljande tjugofyra melodier upptecknades år 1915 av Axel Boberg.

Nu tonerna förklingat

Jag inledde mitt forskningsprojekt genom att besöka Alingsås bibliotek. Där hittade jag bland annat boken Så sjöng man i Västergötland - gamla visor samlade av Arnold Josefsson, LT:s förlag, Stockholm, 1979.

I boken hittade jag visan Nu tonerna förklingat från Upplo, Magra. Hans Nylén, Sollebrunn, har lärt visan av Karl Andersson, som fått tag i den i slutet av 1800-talet.

Man sätter sig till rätta och jämkar på sitt tyg

och under tiden tittar på grannarna i smyg.

Man svettas och man snusar och stilla somnar in

mens prästens ordsvall brusar så jämnt som en maskin.

Per Johan Lars i Bräcke har somnat in så sött

och varm och svett mot han psalmbokspärmen stött.

Uti hans polkalockar ett flugpar möte stämt

alltmedan timmerstockar han drar så lugnt och jämt.

Han lördagsnatten vakat vid kortspel och vid krus

och knappt på förmiddagen han sovit sitt rus.

Och nu i sommarvärmen han trycks i en press

och drömmer än mot pärmen om kungar och om oss.

Snart följes hans exempel av både en och två

och själva kyrkostöten har slumrat i sin vrå.

Men när som herden märker att fåren slumrat in

han rösten plötsligt stärker med vrede i sitt sinn.

Ve eder I som soven i Herrens helga hus,

snart skolen I dock väckas av domebasuners ljud.

I arma syndahopar vad vill I gören då?

Per Johan högt då ropar: Kupera och ge på!

Beskrivning av projektet

Här får ni ta del av mitt privata forsknigsprojekt, i vilket jag ska försöka sammanställa och belysa den folkliga traditionsmusiken från Alingsås och trakterna däromkring. Noter, vistexter, fotografier och levsnadsöden kommer att passera revy. Folklig dans från området kommer också att beröras.